Många hussar och mattar tänker att det blir dubbelt så roligt med två hundar. Men när dessa två vovvar är syskon som adopteras från samma kull kan detta orsaka problem såsom littermate-syndrom (”littermate syndrome”). Syndromet kan medföra utmaningar när det kommer till hur valparna utvecklas socialt och andra beteendestörningar. I det här inlägget kan du läsa om vad littermate-syndrom är, hur du hanterar det och hur du gör för att välkomna en ny vovve till hemmet. Se även till att ta en titt på vår checklista för nya valpar så att du har allt du behöver för din lilla pälskling!

Vad är littermate-syndrom? Är det en sjukdom?

Littermate-syndrom kan uppstå när två valpar adopteras från samma kull och växer upp i samma hem. I vissa fall kan dessa syskon knyta an till den grad att de inte vill umgås med andra hundar eller människor. När de två valparna sedan måste separeras (även om det bara rör sig om en kort stund) så kan de gny, ta till destruktivt beteende, skälla mycket eller visa extrem oro i nya situationer.

Att ha valpar som är ”syskon” och som är lika gamla (från samma eller olika kullar) medför en risk för littermate-syndrom. De flesta experterna är eniga om att hundägare kan undvika littermate-syndrom genom att skaffa en valp åt gången och sedan vänta ett eller ett par år innan man introducerar en andra valp i familjen.

Littermate-syndrom är inte en medicinsk diagnos. Däremot finns det många kunniga hundägare och veterinärer som vittnar om att det är ett äkta syndrom.

En av de värsta aspekterna av littermate-syndrom är att valparna inte knyter an till dig. Och att skapa det där speciella förhållandet var väl poängen med att skaffa en hund?

Vid vilken ålder börjar littermate-syndrom?

Valpar är vanligtvis redo att separeras från sina mammor och syskon vid 8 till 12 veckors ålder. Då börjar valparna sina resor mot oberoende, trygga hundliv.

Om adopterade ”syskon” endast umgås med varandra efter 12 veckors ålder kan de bli varandras skyddsnät. Det innebär att de missar en viktig fas av utvecklingen och får sämre sociala förmågor och svår separationsångest.

Är littermate-syndrom vanligt?

Eftersom littermate-syndrom inte är en officiell diagnos finns det ingen forskning som visar hur vanligt det är. Att ha två valpar som är syskon innebär inte att de kommer att utveckla syndromet. Dock ökar det oddsen för sociala svårigheter. Om du väljer att skaffa två valpar samtidigt kan du undvika littermate-syndrom genom konsekvent träning och arbete.

två svarta och vita husky-valpar som leker mot en tegelvägg

Vilka är de vanligaste symptomen på littermate-syndrom?

När två valpar uppfostras tillsammans längre än till tre månaders ålder så kan de bli alltför beroende av varandra. De kan knyta an till den grad att de lever i en egen liten bubbla av säkerhet, skilda från omvärlden. Uppmärksamheten som de ger varandra är så stark att de inte kan leva oberoende av varandra eller umgås med andra hundar eller människor på ett meningsfullt sätt.

Dessa är de vanligaste symptomen på littermate-syndrom:

Totalt medberoende

När två valpar upplever littermate-syndrom är de så beroende av varandra för att känna sig trygga att de motsätter sig allt utanför den snäva bekvämlighetszonen – allt från nya aktiviteter till främmande människor, andra hundar och nya platser.

Separationsångest

Om ett par valpar blir helt medberoende kan detta orsaka separationsångest som uppstår när de två valparna separeras från varandra. Valparna kan då bli helt överväldigade av oro. Något så enkelt som att gå med separata koppel kan räcka för att trigga separationsångest om valparna lider av littermate-syndrom.

Dåliga sociala förmågor

Även om de två valparna alltid umgås med varandra innebär det inte att de är bra på att umgås med andra. Om valparna har växt upp tillsammans och blivit äldre än tre månader är det möjligt att de inte har fått möjligheten att träffa andra hundar och människor under en viktig tid av de unga hundarnas utveckling.

Och det är inte allt. De två valparna kanske inte har samma status. En av dem kan vara mer dominant än den andra, vilket kan leda till aggression.

Rädsla

När två valpar är medberoende kan de lägga all fokus på varandra till den grad att de inte kan umgås med människor och annat i omgivningen. Då utvecklar de aldrig självförtroendet som hundar får från att utforska och lära sig om världen. Vad händer då? Hundarna utvecklar en stark rädsla för allt nytt, vilket gör att de går direkt tillbaka till komfortzonen med sitt syskon.

Svårigheter med träning

Det är viktigt att träna hunden för att uppmuntra positivt beteende och stärka bandet mellan er. Denna träning bör börja tidigt, från åtta veckor, eller så snart du hämtar hem vovven för första gången.

Att träna en valp kan vara en riktig utmaning. Och med två hundar som har littermate-syndrom blir det riktigt klurigt. Varför? Jo, för att hundarna är så beroende av varandra att de inte riktar uppmärksamheten någon annan stans.

Aggression riktad mot andra syskon

Även om det inte alltid är del av littermate-syndrom så kan aggression uppstå när en valp är mer dominant än den andra. I takt med att valparna blir äldre kan den enes mobbning bli allt värre.

valpar som springer på gräs

Vilka beteenden är del av littermate-syndrom?

Beteendena som är förknippade med littermate-syndrom kan uppvisas av alla hundar, och i olika kombinationer. Därför är det inte alltid möjligt att hitta orsaken till oro, aggression eller destruktivt beteende, även om hunden uppfostras jämte ett syskon.

Experterna rekommenderar att du behandlar hundarna som individer och hanterar deras problem beroende på deras unika behov. Att skylla allt hundens beteende på littermate-syndrom kan göra att du missar andra möjliga orsaker till oro eller aggression. Varje situation är unik, precis som varje hund.

Går littermate-syndrom över?

I ett nötskal: nej, littermate-syndrom går inte över av sig självt. Men beteendet som orsakats av att två valpar växer upp tillsammans kan förändras. Det kan dock kräva mycket arbete för att hjälpa hundarna att få bättre sociala förmågor och att vara lydiga.

Har du adopterat ett par valpar från samma kull?

Att ha två valpar från samma kull garanterar inte på något sätt att de utvecklar littermate-syndrom. Men om du har adopterat ett par valpar från samma kull (eller i samma ålder) så bör du börja med att hjälpa hundarna att bli mer oberoende av varandra. Detta inkluderar att träna och rasta separat, och att ha skilda sovplatser. Och ja, det kräver tid. Men kom ihåg: målet är att hjälpa hundarna att bli mer självsäkra och att lita på och knyta an till dig.

Bör du omplacera en av dina valpar?

Om du har ett par valpar med littermate-syndrom kan aggressionen som syndromet skapar leda till farliga situationer, särskilt för den mindre dominanta valpen i syskonparet. Eller så kan de två valparna med littermate-syndrom bete sig som en flock och bli aggressiva gentemot andra hundar eller människor (även mot dig).

Husdjur som är aggressiva är inte glada, lekfulla eller avslappnade, och det är inte du som djurägare heller. Du bör hantera aggressivt beteende så fort det uppstår. Du kan be din veterinär eller en professionell hundtränare om råd och hjälp.

Om du har försökt med allt och inget hjälper mot hundarnas aggression kan du bli tvungen att omplacera en av hundarna. Dina hundar och din familj förtjänar att leva i en trygg och fridfull miljö.

Kan en tredje hund hjälpa mot littermate-syndrom?

Vissa hävdar att en tredje hund (inte en valp utan en vuxen hund) kan förhindra littermate-syndrom. I teorin ska valparna då knyta an till den äldre hunden och till varandra, vilket hjälper dem att utveckla sina sociala färdigheter. Men det finns ingen forskning som stödjer denna teori, och varje situation är unik.

Så botar du littermate-syndrom

Det är en svår uppgift att hantera beteendestörningarna som littermate-syndrom medför. Om du vill att dina hundar ska kunna leva oberoende av varandra och uppföra sig när de är tillsammans måste du investera tid och energi för att uppnå dessa mål. Men det är väl värt mödan, vi lovar!

Arbeta med hundarnas separationsångest

Det första steget för att bota littermate-syndrom är att hjälpa valparna att vara isär och att hantera känslorna som detta medför. Utan detta viktiga steg kommer du inte att kunna hjälpa hundarna individuellt utan att de båda (eller en av dem) får ett sammanbrott.

Att mildra hundarnas separationsångest är en lång process. Då arbetar du med att utsätta dem för situationer där de är separerade från varandra. Att bara placera hundarna i separata rum och stänga dörrarna löser inte problemet. Detta skapar i stället ökad separationsångest. Följ i stället dessa steg.

  1. Börja med att köpa två inhägnader utan tak. Placera hundarna i varsin inhägnad, men se till att inhägnaderna är bredvid varandra så att hundarna kan se, höra och röra vid varandra, samt känna varandras doft.
  2. Under de kommande veckorna flyttar du gradvis inhägnaderna längre bort från varandra. Se till att hundarna fortfarande kan se varandra. Så småningom ska hundarna kunna tillbringa tid på motsatta sidor av samma rum.
  3. När hundarna håller sig lugna i sina separata inhägnader i 30 till 60 minuter kan du försöka att flytta inhägnaderna bortom synhåll för varandra. Då kan du låta inhägnaderna stå kvar i samma rum men ställa en låda eller stol mellan dem så att hundarna inte kan se varandra.

Se till att hålla ett vaksamt öga på hundarna under processens gång. Om de blir alltför oroliga, eller gnyr eller skäller utan uppehåll, ska du gå tillbaka ett eller två steg i processen.

För att lyckas med processen måste du ge varje valp bästa möjliga upplevelse när hundarna är separerade från varandra. Du kan till exempel ge hundarna godis eller deras favoritleksaker. Detta hjälper dem att förknippa tiden med positiva saker. De kanske till och med börjar se fram emot stunderna när du separerar dem!

kvinna i grön tröja som håller i en liten brun hund med burar i bakgrunden

Träna hundarna separat

När dina hundar tycker att det är okej att vara isär kan du börja att träna dem separat. Att träna en hund kräver mycket koncentration och för att lyckas måste hundens fokus ligga på dig. Om syskonet är med på träningen, eller finns i samma rum, kan detta vara alltför distraherande och störa sessionen.

Lydnadsträning kräver tid. Var redo på att det kan ta flera månader eller till och med flera år. Men kom ihåg: träningen hjälper dina hundar att få självförtroende och att bli oberoende av varandra. Samtidigt får du chansen att bygga tillit med den individuella hunden.

Uppmuntra oberoende beteende

När hundarna kan vara isär och har lärt sig träningens grunder kan du stärka deras självkänsla genom att behandla dem som separata hundar snarare än ett syskonpar. Du kan mata dem, rasta dem och leka med dem separat samt ta med dem till veterinären en och en.

Låt hundarna umgås igen

Under processen tillbringar hundarna självklart tid tillsammans i hemmet. Men det är först när de har lärt sig att vara avslappnade och glada oberoende av varandra som du kan ta med dem till hundrastparken tillsammans, eller träna dem samtidigt.

Undvik littermate-syndrom genom att skaffa en valp åt gången

Livet är jäktigt nog utan att behöva träna två hundar med problematiska beteenden. Så i stället för att skaffa två hundar samtidigt bör du bara skaffa en valp åt gången. Sedan kan du adoptera en andra valp ett eller två år senare. På så sätt kan du i lugn och ro uppfostra trygga, oberoende hundar och knyta an till dem.